När vi fanns
Du tror inte att jag vet
men tänk, det gör jag
tvärsäkert och helt
att du är rädd för min storhet
rädd för mina ord
rädd för vad som kan ske
om jag en dag
helt plötsligt kan få svar
om jag en dag
blir stark
och får skriva mitt namn
medans du blir klen
och som ett moln löses upp
jag har inte pengar för att börja om
men jag har gud i min arm
och i mina ben
jag har kärleken från mina barn
och när vi fanns i ditt kök
ljuset som brann
boken du talade om och katten på
ditt bord
jag trodde du var min vän
i en evighet
och aldrig att jag avslöjade ditt mörker
eller gav dig en vän utan
ödmjukhet
timme efter timme inne i ditt huvud
timme efter timme inne i ditt
hjärta
jag trodde att jag fanns
att vi fanns
att jag var en viktig vän och människa
när du frågade
när du satt ensam ibland
du tror inte att jag vet
din hemlighet
men tänk, det gör jag
och som en poet, har jag klippt och klippt
limmat fast i mitt hjärta
för att du tror att jag inte ser
inte hör
inte känner
du behöver inte vara orolig
för min styrka eller storhet
eller mina ord
du behöver inte bygga ett högre staket
i går var en dag då vi fanns
i dag blev du ensam
och helt värdelös
du blev utsparkad och glömd
du blev ovärdig
så tänk efter noga nu
vem är det egentligen som du har
dömt
du tycker att det du gjorde var bra
du ville såra mig och göra dig själv
bättre och större
göra mig förlorad och utan vänner
det är helt okej
för vet du vad
jag har klippt och klippt som en sax
i min fantasi
skapat under tiden min egen frid
som jag delar med vänner
du aldrig har mött eller sett under våra
timmar i ditt huvud.