Mitt hjärta slår
där bor tiden som är vår
där bor hösten
och en gata, med sommar
vinter och mörkret

mitt hjärta går
och tusen år av kärlek
tusen år

jag faller för hemligheter
skvaller och sår
hamnar i andra
blir arg och ledsen
och i människor som jag aldrig
förstår

men vem är jag då
tusen år
så landar också andra i mitt
spår
står på gatan
försöker att tända ljuset
påminner mig
talar och vill veta
vad var det som gjorde att allt
gick i tusen bitar

så vandrar vi gata upp och gata ner
genom varandra
livet sker
och jag kan och ibland göra
ett motstånd
skapa hinder av allt
det är så
tusen år av kärlek
som bara ser
och ger mig mer
att glömma bort

mitt hjärta slår
där bor tiden som är nu
det är våren
det är hösten
samtidigt med vintern
allting brister
och blandar alla färgerna
på paletten

så börjar jag om
så börjar du om
och någonstans hittar vi
varandra
hittar ett hem
fast ingen minns
så finns där ett spår
en känsla av att vi vet
och kärleken som bara ser
tusen år
och vill veta allt
vad var det som förgjorde
mörkret

det är så vi går fram
snubblar
och tänker
jag är ingen som ingen
någonsin kan
jag är ingen
så finns där ändå en känsla
en magnet som drar dig mot livet
du föddes aldrig utan ett spår
i din hand
där finns redan ett mönster
ditt land
och tusen år
tusen linjer
och så små, som du aldrig
kommer att se

men du vet aldrig vem du möter
för helt plötsligt
är det någon som hittar
i ditt mörker
ser den där linjen och säger
jag vet vad du känner
jag vet hur du mår

mitt hjärta slår
där bor tiden som är nu
det är vår
det är höst
det är ljuset
samtidigt som allting brister
kommer jag ändå alltid
ha så svårt
för den där jävla vintern
kanske finns där en linje
ett spår
så litet att jag inte ser
men precis så tydlig för någon annan

snälla jag ber.