En oväntad känsla i kroppen. En längtan att stanna kvar, hålla kvar, stanna hos.
Allting jag inte tänkt mig är du. Säger inte rätt saker, har inte rätt stil, ser inte ut som någon jag skulle falla för. Du är för ung också, som om inte allt annat vore nog.

Vi känner inte varandra, du vet nästan ingenting om mig. Jag har hakat upp mig på en idé om vad du skulle kunna bära inom dig. En utopisk tanke om att det finns ett djup i dig som inte så många får se.
Jag vill se det, se om jag har rätt.

Allt jag vill är att berätta prick allt som är jag. Lyssna på allting som är du.
Något nytt, något lugnt.