Andas in, hans doft i mina näsborrar, vilar mitt ansikte där hans nacke övergår till hals. Inget är som det här tänker jag, inte ens i närheten. Mitt hjärta bankar som att det är på god väg att hoppa ut ur mitt bröst.

Jag försöker få min själ att släppa krisberedskapsläget. Förutsätter ständigt katastrofer, redo att fly så fort tvivlet tar överhanden.
Hans andetag i mitt hår. Andas ut, jag stannar.