Ensam
hålögd
väntar övergång
till gudars tillängnelsesignal
Kanske får man
bära in vår vittrande dager
genom regnslöjans kalla skuggor
eller tvingas man tomhänt
blint rusa in i skapelsens
skiftande pulser
och först därefter långt om länge
få finna ro
Vi hinner bara andas början var gång
skiftningen sker
sedan är allt över på ett ögonblick