som en saga.

Tycker jag skimret i orden var.

När man lever i en bubbelvärld..där känslorna bubblar omkring som studsande bollar...hit och dit far de..

Det begav sig för ca ett år tillbaka i tiden. I det instängda landskapet i mellan norr å syd.. vet ej om prinsen i berättelsen var en ”töntig grön liten groda”, ifall alla skruvar var med, lr om de trillade ut under resans gång.. På drift på väg mot kusten till sessans rike!

Visst blir det utelämnade faktorer ur personens fantasi, ”rhetoric versus the reality” , nu sitter man på morgon sidan å ren skriver detta i självaste huvudstaden.

Försöker reda ut mina bubblor, krångla till det minimalt , vara tydlig... ska man vara...

fast det är skit...å svårt.

Att vara utlämnad å helt själv, eftersom ingen annan kan å gör lika bra som en själv gör..att man inte platsar in, kretsar som måsar omkring dock är man ingen vanlig fågel, en ensam själ som speglar å blänker vid vattnet.. det kanske är bara så det är..

naiv (tycker du jag är) tvärtemot utmanar jag mig själv på samma gång dig. Ville den gången säga; var inte nervös för det är lätt att det smittar av sig då!

Det finns Djärvhet å mod en tuff tjej, i bubblan. Men vem bryr sig om figurer det vill säga, att det gör vår egna

fantasi..!

Det var skit i samma att allt klantade till sig då, fint var det ändå med solen vårvärmen..där vid kajkanten...

Pia!