Visa upp mina skimrande smycken från solen, gudar och dra deras sken genom mina skälvande lemmar. Allt kommer ju från katastrofer ni skapat men er natt vill något mer. Den utkristalliserar verklighetstroget var och en genom gatlyktornas skimrande bågar och slutligen-det är oundvikligt- avspeglas den del av mitt inre som i folkmun kallas kartritningen och blir ett med det ljusskapelse som frambringar min återskapelse. Men den har alldeles för hög fart vid framkomsten. Den virvlar förbi som ett spöke om natten samtidigt som stormlyktan skär ut revor ur nattmörkret och skapar därmed gångvägar på heden. Och livet svarade genom att låta och solens rörelser förstärka dess sus till ett sorl av röster. Så kommer man hem efter en arbetsam dag.