Läser igenom de texter jag gjort på Poeter.se.
Snart är de femhundra jämnt, knappt på halvtannat år.

Märker hur vissa teman och tankar tar utrymme ofta,
som om de tränger sig fram, för att få bästa plats.

Detta är inget elegiskt distikon utan en simpel räkning
av mina dikter och rim här i mitt diktskafferi.

Då är det bra med hexameterns lunk genom ämnen och tankar
endast stöttad ibland av en pentameters takt.

Många av dikterna handlar om andliga värden och gudstro,
flera av etiskt slag liksom för samvetets skull.

Samhällspolitiska ämnen har också fått sina strofer.
Dagsaktuella frågor har tagit plats i min dikt.

Kärlekslyrik finns ju också med i min samling av dikter,
sällan erotiskt het, mer av platoniskt slag.

Jag har försökt att så mycket som möjligt att vårda mitt ordval.
Svordomar undvikes helst, könsord är inte okej.

Faktiskt handlar de flesta texter om dikten som sådan,
alltså dess filosofi passad till dennas form.

Det är den linje jag drivit på Forum, poeternas "klassrum",
att poesi är en mix, både av budskap och stil.

De kommentarer jag lämnat på andra diktares texter
har ofta handlat om form, tolkning och filosofi.

Själv har jag faktiskt skrivit en del av s.k. fri poesi,
trots att jag föredrar göra dikter i gammal stil.

Mina sonetter är flitigt frekventa av klassiska versmått,
men jag har testat andra, mest för mitt nöjes skull.

Summa summarum blir därför att diktskafferiet är blandat.
Här finns det dikter för allvar, här finns det dikter på skoj.

Nu skall jag rensa mitt lager och avpublicera en massa,
omredigera och ge nya arrangemang.

Dikter är aldrig färdiga, heliga, felfria, tabubelagda.
Dikter är alltid bundna fast till sin upphovsman.