Om Ptolemaios skulle få se skymningen bli stjärnklar
Om han skulle vakna ikväll, se dagssolens och månskenets rokad
Skulle han mötas av en okänd himmel sen stå under den utan svar
Förvirrad och hemlös, främmande och tillbaks
Samma plats men annan dag
Ptolemaios, du och Shakespeare skulle säga samma sak
Att våra öden är skrivna i stjärnorna men stjärnhimlen du känt finns inte kvar
För vår galax har rört sig ifrån allt som var din referensram
och tidens framfart lämnar allt förflutet begravts
Distansen till platsen jorden var
Den blir en parafras för avlägsenheten till allt du känt som vardag