Går längs en grusväg och sparkar upp damm
Tänker på någon klyschig fantasi
Ritar en mandala med skorna vid en vägkant
Om jag bara hade några hundratusen och sen några hundra tusen till
Så jag kunde bygga mitt utopia
Placera det under stjärnhimlen från sahara
eller på en bergstopp, så nära himlen jag kan vara

Tänker igen på några hundra tusen och sedan några hundra tusen till
På alla tidigare instanser av samma sak
Ifall verkligheten kunde släppa lite på tyglarna och vara overklig
Så ska jag sälja alla mina tårar och hälla ut allt mitt hat
Låsa in min sorg och begrava varje rädsla på en äng intill
Med mina tårars förtjänst, på stranden till min ilskas vattendrag
På min rädslas grav, där min sorg spärrats in
Äntligen lyckats, äntligen lycklig

Men det mänskliga tillståndet byggdes inte på jämvikt, ett behov följs av annat och byts av av ett till
Det är inte byggt på någon juridik, bara en evig potential och spänning
Precis som Kim K's semesterslott i Seville
en tom illusion och jag vet att det är fantasi
Det finns ingen villa i solen som aldrig blir skymd
Det finns ingen rymd alla känslor inte får plats i
Det finns inga möjligheter att köpa sig fri
Inget kontrakt att skriva under för att pusta ut
"Äntligen lyckats, äntligen lycklig"