Finns i tiden en stilla oas
där den inte rinner, lider, går?
Dag och natt, höst och vår,
allt går runt år efter år.

Tiden är väl ett timglas,
livet rinner förbi.
Utan regi gör man sorti.
Är det så man blir fri?

Ingen kan sätta en stas
på tiden flöde.
Jag rimmar för livet och de döde
denna grymma grimas.