Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vardagens scenografi

Den dunkle syns bara i ett dunkelt fjärran Men han märks knappt när han rör upp denna obestämda fjärd
Här får man inte tala Eftersom här är all kontakt med omvärlden avstängd
En del försöker kompensera detta genom att kasta ut röster
Men den dunkle är uttrycksfull även på annat sätt
Hans ljudstötar tumlar om varandra
Trots att vi som tar emot dem spelar de egentligen liten roll För helheten
Vi upplever således landskap utan ansikte under den dunkles dans
I ett vimmel av morgon fylld av våra skrik försöker vi skapa uppmärksamhet för att någon skall komma oss till hjälp
Men det är kört besvär förgäves
Därefter höljer vinden oss i ett filter som kastar oss av och an
så att vi alla blir delaktiga i vardagens slaveri




Prosa av Lennart Andersson
Läst 105 gånger
Publicerad 2020-03-17 13:44



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Lennart Andersson