Och det fanns nog en tid
då jag kunde lita blint på dig
men nu behöver jag tusentals ögon
för att få samma känsla.

För du ser, det går rykten.

Du vet att jag aldrig brytt mig
om andras fåniga sagor,
men de bekräftar bara mina tankar.
Och det skrämmer mig.

För jag vill inte att du ska gå,
och jag minns alla våra minnen.
Alla dem som du kanske glömmer
när spriten slår på.

För vi satt alltid nära varandra.

Och alla dem andra fattade aldrig
att du alltid varit liten och rebell
och jag alltid stor och duktig.

Fast du var äldre än jag.

Vi växte upp på olika villkor
men kompleterade varandra.
För fast jag aldrig sa det,
så älskade jag när du
kallade mig lillasyster.

För vi visste båda att
vi var mer än syskon,
för syskon njuter inte av
varandras närhet och längtar
efter den andres läppar.

Men jag är rädd nu, storebror.

För dem säger att
du kanske älskar henne.

De sa egentligen att ni strulade
på den där festen i lördags.
Men det är inte det jag är
mest rädd för, de gör bara ont

Och jag vet inte vad
jag ska tro.
Jag känner bara hur det
bränner bakom blinda ögon

För jag älskade nog dig, bror.
Jag tror jag gjorde det.