När jag inte längre är rädd för döden,
är jag nog död eller mycket ung igen.
Döden är gjord att vara rädd för,
en viktig funktion av livet,
renhållningsarbetaren, inträdesbiljetten,
"det mörka smycket som ger tillträde till festen".

Döden förtjänar att vara rädd om
i sitt idoga dygnetruntjobb
för rädslans skull
om rädslan rädd skall man vara,
inte för.
"Dör döden, färjkarl, är vi alla döda".

När jag var ung,
förstod jag inte att vara rädd för döden.
Jag var dum-dristig i yngre dagar
och saknade stundom respekt också för livet.
Nu är jag gammal-modig och rädd om livet
och rädd om döden.