vår vänskap är en sönderälskad svala
gråtande svalor gör ingen glad

djupdykningar eller piruetter
vänliga överslätande försök till att snabbt genomlysa det som gick fel
suckar mot himlen
som övergödda ordsuggor

värst var när jag ensam försökte läka
allt trasigt som någon slags hjälte !

vår vänskap är en sorgsen humla
litet svart huvud mot svartväggen

en gång speglade du dig
log i mina dignande kaskader
en dag gav du dig av

på små blåmesben sprang jag efter guldvagnen
där du lekte drottning
löjjet drog bort mina hårstrån från svålen
ett efter ett
och
inget
skimrande
ägg
finns
längre
att
ruva
förkrymt irrar mitt huvud
i dina solnedgångars kvarter
jag ser dig
dra isär de ockrafärgade gardinerna
du ser rakt ut i intet
kallar det Gud
vill bara ha lugn och ro
rena lakan och ord som samlar sig i skafferiet.