Ser inte tårarna trilla ned för kinden 

i mörkrets dunkla sken

Rummet känns kallt

vinddraget går genom fönstret

Stillheten är där

ensamheten tär genom märg och ben

dörr öppnas någon ropar hallo

dörren stängs tårarna trillar ned

Det gör såont efter alla år

icke vara förstått ser inte allt som görs sig påmind

Smärtan den smärtan  som alltid

 är   där att inte vara värdesatt

Dörren öppnas plötsligt upp

Hallo någon där

tar handen leder ut ser med omtanken på dig

Var  inte rädd jag är här för dig tårarna slutar trilla

istället ses leendet  ensamheten är inte där längre......