någonting säger mig att det var inte början, 28 år senare
någon säger att det finns två olika sorters folk:
de som vill in och ut, de som vill ut och in
men de som vill in och, och de som vill in,
och de som vill, och de som, och de
skiljer sig inte nämnvärt ifrån
de som som vill ut och, de som vill ut,
de som vill, de som, de

linjär skrift suddar aldrig ut dig
vi kan tala om distortion
tala om att omslutas, av vad du vill
om jag finns här så är det för dig att forma mig
om jag finns här så är det för att jag är tillbaka
för dig att forma, men du vågar inte

du vågar inte längre
du såg mig i ögonen
och utövade en slags makt
som insåg hopplösheten

jag är fortfarande där
mitt i förgripelsen, maktlös
i reflektionen från alla skärvor
andas jag kontrollerat.

ditt djuransikte skrumpnar, varken sakta eller säkert
jag har talat om överlevnadschanser
korset tatuerar sig i nacken, nu
trät saknar karaktär och status
formen flimrar, sorgen pixlar
tv-ljuset immar
de tafatta försöken att greppa varandras handleder genom telefonerna faller handlöst
till och med spöken har mer ryggrad
med den skillnaden att de inte står upp för sig själva
det är alltid något
vi lever i den här tiden
lika mycket som den här tiden lever oss
oavsett vilken du pratar om
så lyssnar jag
oavsett hur jag säger det
så hör du