kanske har aktat på mig
en mängd dagg i ytterranden
av parkeringsplatsen till gräshoppestrand,
de simmar in i mig
går upp på land

guldet vakar sig självt i alla regnbågarnas begynnelse

utan ögon med ett öga bortom blick
drar ned kubrick från väggen
spott mellan tänder, genom skivans hål
som himmelen dundrar i väntan på

gamla dikter längs promenadstråkens vattendrag
porlar med täta, tunga grenar