jag har just nu tagit mig in i den innersta kretsen. Ingen ser mig hoppas jag. Detta är stället som dem krypandes genom skogen vandrar mot i stora klungor.
Jag sitter på ett kafé och dricker kaffe. Ingen skola idag. Istället rökte jag lite hash, gick runt, gick till ett café och nu sitter jag här. Alla sitter och ser upptagna ut så fuck it. Då ska jag också se upptagen ut. Jag funderar på att dra upp en film på datorn, men det känns underligt att göra. Måste sitta här lite till så att farsan inte misstänker något när jag kommer hem. Kaffet smakar ganska kasst. servicen var miserabel. Musiken är hemsk. Jag sätter på Daniel Johnston i hörlurarna och är helt borta. Jag drömmer oftast inte när jag skriver. Jag blir förankrad i datorn och sitter fast. Helst skulle jag vilja att tangenterna började flyga så att kunde knappa i luften. Frosten utanför växer sig starkare. Glaset i fönsterna knastrar och är alldeles frostspruckna. I den innersta kretsen är det svårt att se skillnad på varandra. Bakom skärmar och kläder. Glaset kommer spricka när som helst men folk dricker vegansoppa och soylatte, stirrar rakt fram och verkar inte märka nånting.

Det runda bordet framför mig är fastborrat av tre skruvar, och soffan jag sitter i sitter fast i väggen bakom mig. Soffan är mer av en lång bänk med ryggstöd egentligen. bordet sitter för långt fram, så jag måste sitta obehagligt långt ut för att nyttja ryggstödet. Vilket jävla ställe. Jag måste härifrån, snarast. Kommer bli galen här inne. Jag vill inte att någon ska se vad jag skriver. Och jag hoppas inte någon jag känner kommer förbi. Hur fan ska jag förklara det här. Första dagen i skolan va det. Jag fuckar alltid upp. Problem med wifi:et. Va fan. Det var ju typ därför jag gick hit. Finns inget bekvämt sätt att sitta och skriva detta. Så extremt irriterande, jag känner hur hela min kropp reagerar, men så sträcker jag på ryggen och det känns lite bättre. Men jag hade gärna velat luta min rygg bakåt och vila den lite efter promenaden med väskan. Men då är jag för långt från datorn och då har jag ingen kontroll.

Jag kan inte lyssna på musik längre för wifiet blev fucked. okey, det funkade offline. jag får spel på allt. det här stället måste förstöras för varje pris. modulerat. men jag gör inget. slänger inte ens en stol. Folk som pratar runt om kring, folk som kommer och går. lite vrickat. men varför? Jag vet inte alls varför, varför jag kände och jag känner nu att jag måste härifrån men jag kan inte gå än men jag vill och snart exploderar allt och allt exploderar överallt och allt annat. Jag har snart druckit mitt bruna vatten. börjar bli lite sugen på en promenad och sen hem men jag det känns samtidigt inte lämpligt att vandra runt i kylan nu.Jag klagar hur mycket jag vill.




Jag minns inte vilket år jag skrev detta. Vilken tid på dygnet. Men jag minns den innersta kretsen