snoret torkar in
i näsbenet ingen får
peta loss det nu

kyssar är ute
kan sprida dödens virus
väggen växer in

i medvetandet
omärkligt som en vårvind
bryter jag genom

lagens långa arm
muren av förstånd ful
som rädslans missväxt


rymden halstrar mig
hårt under gråa stammar
inga löv ännu

fladdrar len sång kring
vitblek hud och svidande
ögon i solvind