Försöker med mitt vridande
av versen att få fram
ett ynk av Kristi kvidande
på korsets kala stam.
Men tidens onda stridande
och dagens gnäll och glam
fördunklar nu det lidande
han bar som offrets lamm.

Som blödande och plågande
är Gud på korset satt.
Allt tröstlöst och allt sårande
gjort mänskligheten matt.
I dagens sol- och vårande,
i ytans falska spratt,
bär Jesus på vårt dårande,
vårt hån och våra skratt.

Den tyckas kan förfärande
förnekelsen att Krist
tog på sig allt vårt svärande
och all vår vank och brist.
Det bästa och det bärande
är dock att Gud förvisst,
trots plågans onda tärande,
sin seger vann till sist!