Ingenting varar förevigt,
inte ens det jobbiga,
det tysta,
det smärtsamma... det..
som äter upp mig innifrån,
ångesten som maler och tuggar,
rispar, klöser, river och bränner,
inte ens den, så stark som den är varar förevigt,
jorden är en fallen plats att leva på,
men jag sitter levande kvar här,
tro mig,
kriget mot mig själv,det ska jag vinna,
med Guds hjälp kommer jag att bli hel,
ingenting varar förevigt,
bättre sent än dåligt var det någon som sade,
mitt blev både sent och dåligt,
men jag levererade, iallafall!