leras lerfärg
var finns det
det vackra
kan jag se det?
vårens sista istappar smälter i morgonljuset
droppar längs bergväggarna
svagt strilande ljud hörs alltid här
knappt det märks
men märkliga avlagring skapas
avslöjar flödet av mikroskopiska bäckar

jag står i ett sår i naturen gjort av människan
plåthinkar ligger kvarglömda i mossan
rostens nyanser står bra mot det gröna tänker min målarhjärna
något glimrar i kotor och samlad kalk
en bäck djupt inifrån berget
ljuset i vattendropparna fångas i osynliga andetag

leran lever sitt lerliv
även när verksamheten avslutats
på samma vis som mellan människor
som sagt upp bekantskapen
vi blir en övergiven plats
bara den sorgsna stämningen finns kvar

i övre kanten av gruvhålet
syns rötter slingra kring stenar och jord
allt ser skört ut
som precis innan
innan det faller
eller när det fått tag om något
håller andan
småstenar rasslar då och då ned mot platsen där jag står

Gullvivor kikar ned i gruvhålet
ser ut som små flickor som beskådar en brottsplats
rötter nästan obscent nakna
spretar över kanten
Asp och Al
en gammal Tall
deras rötter är ju hjältar
när vinden blåser
sliter i dessa som lever på gränsen
blickande ned i ättestupan
vill jag se det vackra här?

Kommer jag förlåta oss
glömma att vi tog oss rätten
ta och sedan bara lämna platsen
som ett sår
med en skylt:
På den här bergväggen finns kalktuff .
Detta är en av de få bevarade kalktuffsväggarna.
En strilande samlande Kalktuff kan bli flera tusen år gamla om den får vara ifred.
Gamla fossiler av ovanliga djur och växter är vanligt förekommande i dessa väggar.


droppande stum
urfärg
målade orden i mig
Vems ansvar?