Det var klent med poesin idag på promenaden.
Någon fågel hördes inte någon enda stund.
Inte var det bättre heller längre ner i staden.
Knappast inspirerade till dikter Öresund.

Man får låta nöja sig med vers av andra graden.
Vissa dagar är den vissen, diktens gröna lund.
Dagar såsom denna, utan grädde till chokladen,
räknas som förtvinade i diktens stumma stund.

Hoppas att, liksom i Odyssén och Iliaden,
rosenfingrad Eos morgon ger med guld i mund,
att Apollons lyra lyfter bort jeremiaden,
så att versen åter vaknar efter nattens blund!