Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

en målares försvarstal

Jag var en ungbrölhona som strövade på savannen….
varje morgon stod håret rätt upp på armarna
ville måla en ny sol till mänskligheten


Jag var en jävel med en bläckpenna
fyllde i era tankebubblor
hornen snurrade av iver
du sa att jag va en medelmåtta
mitt gula på paletten inte gult
mitt gula är trasiga nyanser av desperata nödlösningar
du sa att allt jag tog i fuldansade
daskade valkar
tungt av olösta inre konflikter
uttänjt till smärtgränsen limit
så hårt fast
att ister är lättsamt i jämförelse

jag kunde ha
målat en skyddsängel över ingången
men
du är en medelmåtta
sa en kille i Göteborg redan när jag va sjutton
det gick in

Jag är en mobil
som sa
mamma mamma jag vill inte leva
ja ja ja jag förstår
mamma mamma det bara regnar hela tiden
ja ja ja jag förstår
mamma mamma min ena fot känns inte

jag äger penseln i andra handen
hjärtat rusar mellan dubbla identiteter
nu dansar jag på tå
nu slipar jag hennes knivar




Fri vers av Magdalena Eriksson VIP
Läst 69 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2020-05-06 18:13



Bookmark and Share


  Respons VIP
Poesi på existensens botten. Att gå sin egen väg och möta världens motstånd är svårt. Men dina ord och bilder berör mig starkt. Så fortsätt fortsätt...
2020-05-07

  Max Poisé VIP
En styrka i dina texter som tilltalar, det finns ett jävlar anamma som blir lite grusigt men också tjusigt. Snygg kombo!
2020-05-06

    Elisabeth Nilsson VIP
Styrka och trasig skönhet, trots kränkningar som tog hårt! Men du tog revansch! Du både målar och skriver helt underbart!
2020-05-06

  Lena Staaf VIP
Starkt och vackert skrivet med ett härligt språk. Denna kränkning i ung ålder som följer med hela livet men som till slut kämpas ned
2020-05-06
  > Nästa text
< Föregående

Magdalena Eriksson
Magdalena Eriksson VIP