En skorpionmamma bär sina ynglingar på rygg i fjorton dagar. Den som faller av kan aldrig komma tillbaka. Gör den det kommer hon att döda den. Sådant får en människa massor med år i fängelse för.

En lejonhanne kan bita huvudet av en lejoninnas ungar för att bryta en ättelinje. Och får ändå göka. Sådant får en människa massor med år i fängelse för. Och han får inte göka. På en stund.

Ett rovdjur siktar in sig på svaga och sjuka för att få sig ett mål mat. Vi säger att det är naturens gång: är du för svag blir du någons middag. Sådant får en människa massor med år i fängelse för.

En centralamerikansk bönsyrsa, kamouflerad av regnskogen, kastar sig fram på tiondelen av ett ögonblick, äter sitt offer levande medan det vrider sig i plågor och kroppen slits i stycken. Sådant får en människa massor med år i fängelse för.

Jag undrar:

Är det vi kallar psykopati ett naturligt tillstånd som har evolutionerats bort (med ett intressant antal undantag)?

Jag undrar:

Dag Öhrlund ställer frågan varför hans och kollegan Dan Buthlers fiktiva psykopat Christopher Silvferbielke blev så omtyckt och läst, och rasar när ordet friheten dyker upp, tillräckligt många gånger för att väcka förundran, i det att kunna göra vad man vill.

Jag undrar:

Danny DeVito som halvfågel, Liam Neeson som ninjamunk, Heath Ledger som maffiamarodör och en potatispumpad Tom Hardy i skyddsmask lyser vida klarare än fladdermusen som måste rädda dagen.

Jag undrar:

Pär Lagerkvist sa att ångest är vår arvedel. Tänk om detta snarare är effekten av undertryckandet av det som egentligen är vår arvedel?

Jag undrar:

Naturen säger överlev. Hon säger aldrig hur. Var det religionen som började distingera oss från animalism?