Jag ligger inte sked med dig än,
först kysser jag bort det bleka;
från minnesmyllans mossa,
från hårfäste till fotvalv,
tar din smärta, samlar den
i en skål av snidat guld;
prisar kärlekens gud att jag får
vara så nära.
Om alla kvinnor
skulle avstå från mannens säd
under en livstid,
skulle mänskligheten dö.
Så jag kysser färgen
tillbaka på din hud,
smeker din blomstrande kind
och fyller mina ord
med lotusblommor.
Sedan ska vi ligga sked,
och då ska jag viska ur mig
alla ord som jag sparat
i väntan på dig.