vi bodde i en koltrast för där kunde vi sova

sången var hemtrevlig och omväxlande
jag ritade en måne med fingret
månen lät fästa sig på sekunden
över avgrundsmörkret

så vackert sa vi när vi vaknade
vi låg i en dunig mage
vaggade och flög med förtjusande vingar

huden kunde vara sången om en naken själ
göra lite ont
rinna som gräddmjölk

jag kysste din rygg av alabaster
jag kysste din rygg av granit
jag kysste din rygg av kol
jag kysste din rygg av koltrast

jag såg min älskade lyfta på svärtans sorgbågar just för ingenting
vi bodde i en koltrast för där kunde vi leva