Här går den visan, tingeling,
den lilla bagatellen
med visselpip och plingepling
och tyst på vissa ställen.

Här går den visan, lullelull,
med obestämda toner,
som nynnas för sin egen skull
av tusen millioner.

Här går den visan, tunn och tom
som inget särskilt rymmer
av livets strid och bombombom
och alla slags bekymmer.

Här går den visan, trallala,
och glad att bara höras,
att slippa tungsint gå och dra
på allt som måste göras.

Här går den visan, tjolaflöjt,
helt utan pretentioner
och visslar på sin låt förnöjt
till obestämda toner.