Jag brukade tro på allt du sa.
Det var du och jag,
mot alla andra.
I varmt och kallt,
lovade vi att stanna kvar,
kämpa för varandra.

Lyckliga i alla våra dar,
men vi är inte längre
dem vi en gång var.
Nu talar du om allt som jag inte kan få.
Istället för att vara med
så vill du stå utanför
och titta på.

När vi först möttes
var allt likt en dröm
som vi delade.
Allt det som hände oss
som du nu har glömt.
Minnen för livet
som du aldrig menade.

Hon som jag förälskade mig i,
kärleken som fyllde upp mig inuti,
var bara en dröm och utopi.
Vi fanns aldrig
på riktigt
i denna verklighet.
Men du lever kvar i mig,
likt en hemlighet,
fastän vår tid är förbi.

Hoppas du är lycklig nu,
när du är fri
att göra vad du vill.
Hoppas du verkligen är du,
här och nu,
och att du inte gör dig till.
Att du vågar drömma igen,
leva ditt eget liv,
medan jag står utanför
och tittar på.