sommarnatts dova dunkel

omsluter ljuva ranunkel

ugglans hoande hörs i skog

mössen hör det nog

sommardags leende vind

smeker min tårade kind

så vackert allt är

vill alltid vara här

i höga gräset slingrar snok 

inget farlig har jag läst i bok

lärkan sig högt i skyn svingar

det är tur den har vingar

av naturens frukter och bär

godast smultron är

doften, smaken, allt i ett

dem man äter lätt

bäcken porlar muntert och glatt

näcken kan spela en spratt

han vill locka mig i ån

men jag är inget fån

i skogen jag lunkar sakta

det vill jag bestämt beakta

kantareller lyser gyllengula 

skogens guld, ej fula

min vandring är nu slut

jag vill blåsa en salut

för vår vackra natur

vi har en otrolig tur