När alla dagar
följer samma mönster
och jag
inte kan bryta mönstret

när vardagen börjar
smaka metall

när mitt livliga inne
inte får vara det

när jag måste vara stilla
inne i mig känns det
som jag vill skrika ut

vill bryta mönstret
nu genast
vill leva
vill göra saker

och inte känna mig
så här jävla
instängd

länge till