stilla sommarregn faller

små, små droppar av vatten

fången bakom galler

ser ut genom natten

önskar han var lös och fri

dömd för illdåd han gjort

han hade ej trovärt alibi

det gick inte som smort

ånger hjälper ej där han sitter

vaknat har hans samvete

han börjar bli trött och bitter

han var bara ett lockbete

de andra stack sin väg direkt

kvar blev han och tagen

men nu han blivit väckt

dyster blev den dagen

friheten synes utom räckhåll

mörk är hans framtid

han får inget medhåll

nu väntar en hård prövotid 

aldrig mera han friheten får smaka

den tiden är för evigt förbi

han kommer aldrig få den tillbaka

han viker svalor i origami

symbolen för frihets vingar

han enbart kan drömma om

frihetens klockor klingar

om inte bara om...