Att känna vanmakt,
magen krampar,
drar ihop sig,
likt en pruttkudde,

att skrynkla ihop ansiktet,
i en snedvriden dödsmask,
för att släppa ut sorgen,

att fulgråta
så snoret rinner som en elva ur näsan,
snorta in snoret igen,
att ilsket torka väck
tårarna
med smutsig handlov
precis som om det
skulle förändra fejset.

Att fulgråta
är helt mänskligt.