Ibland vill jag bara trösta alla....

vara just din gosegris i Coronakris
din trygga vandringsstig i ångest
i religiöst obunden jämmerdal
mildra dina kval
vara oval
blomsteruppsättning i din pensionärskuvös
vara din pausfågel
din okrönta anti-virus-gudinna

är du isolerad
är du utan lön för mödan att finnas till
kan du inte flyga vart du vill
med din fru i lagunen nu
är du en som skiter stadepdimiologen
släpper ut dina via valkar
solar i stadsparken alldeles för nära
Kanadagässen plaskpolen gamlingar glasskiosken och lilleputtetåget
är du ledsen
vill bli kompenserad för utebliven orgasm


jag ville vara din nöjesjournal
läs mig
jag har så roliga innanlår
åderbråck och bristningar utan gräns
jag är din chans att få känna dig snyggare
jag är din egen kalabalikkonsert i Coronatid
jag är en avväpnande kvinna att sopa mattan med


jag tror alla döda poeter sitter på samma moln
ser sig omkring med sina djupnande blickar
jag tror inte de ser ned på oss
poeter vet hur svårt det kan vara att leva
jag tror de målar glorior på var och en
önskar oss varmt lycka till


är du på allvar en säkerhetsrisk på sjunde våningen
i denna ljuva blomstertid
är du i sorgesam karantän
önskar dig en större balkong
smaragdgrön paviljong
Azalea och gullregn
är du en mycket ensam själ i en sorgsen vind

önskar våra sorger kunde smälta samman
lysa upp natthimlen inifrån
att vi kunde höra en annan makt
än flygvapnets
ett väldigt dån
av
delade kaffetårar
och
smultron på miljoners strån