Clara!
Håller mig krampande i fodral.
Mot glittrande bågar och skärningspunkter.
Stödjer mig mot stålpinnar. Faller i skikt, i döda och levande. Ord.

Jag söker dem. Lockar. Drar. Skyler min nakenhet och finner världen.
Hårda prismor, stelnat vatten. Islikt och drömskt.
Och sen när jag kikar över kanten. Som skär i mellangärdet. Snuddar jag.
Anar jag nästan. Dig. Som är himmelsblå.
Jag är fångad i en dröm. I en prismas veck.