Låt morgonen öppna min dörr Låt världen välla och fylla mitt bröst Skimra som Bobbans Lay Lady Lay röst från förr Låt sparvarna sjunga om inbördes tröst Låt små tvåvingar och tussar av liv Försöka i rymden av möjlighet Att landa på nån befruktningsplanet Nattkall luft under trädens kjol Grönt brus med en vattendroppston Låt solfingrar värma mitt nakna ben Obönhörligt långsamt i Antropocen Jag lägger mitt leende på tillvarons kudde Bilder blir bubblor i atmosfärens kompost Döden är väl antagligen likadan