Midsommarkarantän, allen,
jag på balkongen, leende,
betraktar fågeln på sin gren
med sitt naturbeteende

så långt från skrål och skrik och skrän
och dumma nubbesången.
Jag fäktar hellre flyn och fän
en stund här på balkongen!

För här i junis ljusa natt
jag slipper sura sillen
och pladderpratet, plumpt och platt
från flaskans yra snillen.

Så fridfullt höra vindens sus
och fågelns glada visa
och utan onaturligt rus
naturens skönhet prisa.

Jag sitter därför här en stund
allena på balkongen
och tänker tyst på alltings grund
och hör på fågelsången.