Du är den som sitter på spårvagnen, halvt vänd mot fönstret,
som med blicken fäst på världen utanför vägrar att se någon annan än din egen spegelbild.
Du ser dina ögon se dina ögon.
Bilden är lite förvrängd, ibland ser det ut som om du har två pupiller eller dubbla ögonpar som liksom hänger ihop vid ögonvrårna,
lite som ett människomonster.
Du är den som ser dig så och låter det vara.