Hon tar på sig den genomskinliga Mesh-klänningen, med tillhörande urringning.
Och frågar sig själv;
-Är det här för vågat?
Hon tänker sig vida omkring, och strukturerar om definitioner på han, hon och hen, samt fortsätter att tänka stort eller smått, beroende på i vems ögon, hennes tankar hade betraktats...
-Han, låter definitivt...
-Hon, låter lite mjukare, men kan också hon vara en bestämd dam.
-Hen, låter odefinierbart, fastän hon VET, att; Detta uttryck rör sig angående de ovanstående kön som hon nämnt, och dessutom som många fler.
Hon undrar; Är Hen guldkrukan på slutet av regnbågen? Den omtalade...
Men som ALLA VET, inte finns? Eller finns den, bara det att vi just nu befinner oss i fel dimension? Eller på fel planet, för att upptäcka den?
Hon undrar ÄVEN;
-Om man skulle ta och göra om alla könsbenämningar till en flytande form...
Hur skulle detta vara möjligt?
Skulle det inte bara VISUELLT, vara möjligt, att genom konstens dårskap, vetskap, visdom avbilda ETT FLYTANDE KÖN!
Och hon frågar sig själv sedan åter;
-Är det här för vågat?