uti sprucken tjära
vilar galeasen nött
likt vågen är den gamle
medfaren och trött

havet syns tomt min kära
horisonten ack så liten
min kompass är ur
och för länge sedan sliten


i nära stiltje är den vind
som snuddar hans våta kind
älskade jag vet
även tärnan gråter ibland

kom häråt är du snäll
ta nu min hand
det mörknar
och lider mot kväll