ligger nu
snön vit och öm
på håll
likt florsocker
över ett bakverk
strött ur en
framtidsdröm

likt medeltida
soldater
i slarvig rättning
blickar träden ut
trots skröpliga och
komna till åren
bär de en vädjan
till dig och våren
famna även oss
när klockor ringa
vinterns slut