vid sidan
om den gamles dörr
står gammelmorans
böjda käpp från förr
där en gång
silverleka och gulmåra stod
hörs nu knarrens sång
uti dystert vemod
i köket invid spisen hänga
en utsliten kjol i siden
gammal och nött är en känga
och hålen många med tiden

det råder ro uti trolleskog
lidret hyser än hästens plog
åker och äng sova himmelssäng
där flyger fågel ingen
stor svart och stum
med tårars vind i vingen
slutna äro vida rum
hans hår är vitt som snö
och livet går mot tö
du knotiga hand runt en ekestav
tunga är
hans steg till sin kärestas grav