Jag vet inte om jag vill ha de här samtalen.
Vet inte om jag faktiskt klarar av att ha dem.

Din mamma besparade dig dem
Din pappa likaså
Detta ger dig idag dåligt samvete för att du ej förstod
Du ser ingen anledning att bespara mig
Får det att låta som om du nästan gör mig en tjänst

Du beskriver din trötthet, din sorg
Ni beskriver uppgivenhet, smärta
Oro och stundvis ensamhet i er tvåsamhet, i er kärlek

När vi talar rinner tårarna
Först hos dig, mamma
Sen hos dig, pappa
Sen hos mig
Jag som nästan aldrig sett någon av er gråta

Och jag känner hur jag bara kan ta emot
Och jag känner hur jag varsamt försöker bekräfta sorgen
Och jag känner hur jag stilla börjar avleda
Och jag känner hur jag sjunker