skuggviskare

stannar vid stranden

den blå

där stenar samlas viskande

till

till

huden en spänd

cirkeln håller

tima

trumman vaknar i handen av

ett hjärtas fingrar

vaknar

pulsen en fjäril

nattfloden stiger

mild

mildhet

vakar vid drömmars virvlar

hon lindar in sig själv

i sjalar av sina armars tröst

en fjäril landar

mjukt rör fjärilen vid min vänstra tinning

kupar vingen runt pannan

lindrar sårens

stegrande sken

konfetti

riskorn

bröllop

vad är detta allts bröllop

det regnar små vikta ark

sönderrivna av mig

allt detta

skrivna

en slända viker origami

en bokstav i varje

åkervinda följer skeende

fjäril sveper med vänster vinge

lugnet är

kommet

det vingen bar med

tas om hand av

barmhärtighetensäng

renas

in i blom

till

hågkomstens källa