Jag ser mina dikter som hantverksprodukter,
som tillverkats länge med gammal teknik.
De är som stilleben med olika frukter,
som jag dukar fram i min diktarbutik.

Jag skräddar med formen, med själva kostymen
och fyller den sedan med innehåll.
I diktandets verkstad, där råder kutymen
att kläder ska synas i sömmar och fåll.

För meningen, tanken, idén, emotionen
den finns redan färdig, fast utan gestalt.
Designern har hantverksproduktambitionen,
att tillverka passande form framförallt.

Så hantverkspoeten är utåtinriktad
och även när känslan är mörkt introvert.
I så fall så är jag till formen förpliktad
och undviker att den blir brokig och bjärt.

Musiken och rytmen, kulören och bilden
är viktiga delar i diktens format.
Jag ogillar strängt den poetiska vilden
med formlösa dikter och halvfabrikat.

Poetiska hantverk har formkvaliteter
och oavsett dikternas sakinnehåll.
En dikt är ett hantverk. Må alla poeter
besinna sin uppgift och hantverkarroll!