Känslan när hans blick möte min blick fick min kropp att rysa, hjärtat att rusa och kroppen att skaka. Trycket över mitt bröst som ökade och känslan över att jag inte längre kunde andas gav mig panik. En panik som min kropp bara ville fly ifrån och som sa åt mig att springa som det flyktdjur jag var. Jag kunde höra mina kompisar viska i skolkorridorerna över att jag var förälskad i han, att varje gång våra ögon mötes så förändras jag. Innerst inne ville jag bara skrika på dem, skrika på dem över hur fel de hade. Hur arg jag var över att de inte kunde se sanningen, sanningen över min rädsla, över det han hade gjort. Jag kunde se minnena svepa förbi och paniken växte i bröstet. Luften som jag inte längre kunde pressa ner genom mina redan värkande lungor, yrseln som fick hela min kropp ur balans och flyktkänslan som växte och blev allt starkare.
Jag vakande varje natt av samma mardröm, hans ansikte över mitt och den starka doften av parfym som täckte hela mig medan han tvingade ner mig i marken. Oförmögen till att röra mig och höra hur han rev mina kläder i stycken. Såg bitar av mina plagg bara drogs bort och kastades iväg och som nu låg utsprida i hela skogsdungen. Hur mycket min röst än ekade i skogen kunde ingen höra mitt desperata rop på hjälp. Jag såg hans ansikte, hans ansikte som lyste av njutning och stolthet, hans minn visade inget tecken på ånger.

Jag skulle aldrig kunna berätta, jag var fast med detta minne i mitt huvud och varje natt spelasdes det om och om igen. Jag kunde aldrig säga något, för vad skulle mina ord betyda jämfört med hans. Vem skulle de egentligen tro på? Jag vågade inget säga och hur mycket jag än ville så skulle detta alltid vara en hemlighet gömd inom mig. Det han tog från mig var ovärderligt och veta att han aldrig skulle få det straff han förtjänade värkte i hela kroppen. I skogen låg nu denna hemlighet med mig gömd, nergrävd i marken för att ingen skulle veta att detta hade hänt och för att gömma den stank som nu var fäst i dem, lukten av honom. Jag ville bara få bort honom ur mitt huvud, inte kunna känna hur hans fingrar rör sig längst med min kropp och kunna sova utan att se hans ansikte. Men sanningen var den att det skulle jag aldrig, jag skulle aldrig bli av med honom så länge denna hemlighet behölls hemlig.