Allt var kallt, snön låg som ett tjockt täcke över marken och det enda som sågs var vitt. Flera mil av bara ett vitt landskap med mina fotkliv som trampat ner all snö bakom mig. Men de skulle snart också försvinna, försvinna till att återigen bli endel av det vita landskap det en gång redan hade varit. Jag kulle dock fortsätta min resa för jag var fast besluten att jag skulle hitta det jag sökte efter. Jag hade hört så många underbara och intressanta sagor redan från min barndom, om en varelse stor som ett hus och en päls som var så tjock att den skulle kunna klara av en ny istid. Trots sin storlek och styrka skulle dennes färg vara lika vit som det landskap som den levde i och som jag nu var i och sägnen säger att dennes kamouflage är bättre än kameleontens. Men jag var fast besluten att jag skulle få se den med mina egna ögon.

Jag vandrade i timmar. Jag vandrade så länge att mina ben började få mjölksyra och jag började känna hur ögonlocken blev allt tyngre och tyngre. Det var dags att slå läger vare sig jag ville det eller inte men solen var påväg att gå ner och i mörket vandrar man inte, det är en regel jag aldrig skulle bryta. Att vandra i detta tomma landskap under nattetid är som att vandra direkt in genom helvetets portar och visa sig för de blodtörstiga varelser som bara väntar på en dummerjöns som en själv. En större dödslängtan kan jag inte säga att jag hade på min lista så med tält upprest, maten uppäten och nerkrypen i sovsäcken kunde jag äntligen lyssna till världen utanför. Blåsten som fick tältets sidor att fladdra, djur som ylade till nattens skuggor och en känsla av att inte vara ensam. Jag ville tro att snömannen hade sina ögon på mig, jag ville att han skulle vara nära för imorgon skulle jag vara redo på att äntligen möta honom. Vara beredd på människans första mötte med den och mina förväntningar kunde inte vara högre. Jag somnade till tanken av mitt framtida möte men vaknade hastigt med ett ryck. Någon eller något drog något vasst längst med tältet. Lät som att tältets sidor höll på att dras sönder i flisor men även ett annat ljud. Ett flåsande och morrande ljud som var så högt och mörk att jag visste att det inte tillhörde ett djur men ännu mindre än människa. Jag vågade inte gå ut och titta för även om det var min snöman så var han arg, och jag ville inte bli hans offer.

Jag har hört sägner och snömannens sätt att förstöra byar, utplåna civilisationer och röva bort människor som befunnit sig i bergen. Men jag trodde inte på det, förens nu. Min kropp skakade av rädsla och mina andetag blev allt snabbare och snabbare och det kändes som mitt hjärta snart skulle hoppa ut ur bröstet på mig. Jag ville bara fly, fly härifrån och aldrig komma tillbaka men vad skulle jag fly till? Det fanns ingen person på flera mils avstånd och vägen till närmsta by var en väg som jag aldrig skulle kunna springa ifrån den stora, håriga och skräckinjagande snömannen ifrån. Tältet flög iväg med en kraft som jag aldrig någonsin hade skådat och framför mig syntes nästan ingenting förutom ett par stora ögon och ett argt morrande, hans vita kropp var som en del av det mörka, vita landskapet och jag fick verkligen använda all styrka jag hade för att få en inblick över hur han egentligen såg ut. Han var kraftigare än sägnerna hade berättat, hans päls så blank och snövit och lika kamouflerad som det har berättats. Hans klor borrade sig in i mig och jag kände hur mina lungor börjades fyllas och blod kom upp ur min mun. Han ville vara i fred, han ville inte bli störd och jag hade inte vänt om när jag hade känt hans närvaro. Jag hade inte brytt mig när folk varnade mig och nu fick jag ta smällen. Jag var på mina sista sekunder i livet och jag var inte rädd, jag hade träffat den varelsen jag alltid hade sett upp till. Jag fick mitt första mötte men även mitt sista.

Man ska lyssna på sägnerna, stör inte det som inte vill bli stört. Han må beskrivas som tuff och stark men ingen text eller saga kan berätta hans riktiga styrka, men jag lovar dig att om du känner hans närvaro stryka omkring kring ditt tält, försvinn. Han har gett dig en varning och han kommer inte ge några fler…