Skogen sög in ljuset från fönstret, elden där inne
var liv, mörkret där ute suckade mellan granarna


han lade in mer ved, än mer, eldade på

värmen blossade glimmande i hans blå ögon
strax ovan kinder som glödde röda av frisk
luft värmda av intensiteten av hettan i elden



Ingen såg, men kampen var ursinnig, människa
stred i blint oförstånd, eller i ren självbevarelse,
mot natten och vintern där ute, mot elementen

men skogen hade ännu övertaget och var ännu
äldre än allt annat, så när som beget och havet