Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När Det Regnar Spikar


När ska jag få känna att man lever på riktigt idag
Har dragit hjärtat längs med vägen lite för länge snart
Var alltid den som hade blicken fast nere på marken
Det är så tyst i stan när jag går ensam igenom parken

Längtan man har är mer som ett skimmer av ljus
Från gatubelysningen kan vi se nattens änglar tillslut
Känner ljudet från hela festen sjunka ner i vår avgrund
Så glöm alla dammiga industrilokalerna denna stund

När sommaren dör ut ska det stilla törsten för vin
Kasta bort nyckeln till ditt hem där du sitter av din tid
Men se alla de vackra barnen som tappade tråden
Sen sjöng som svin innan de däckade fulla i trädgården

Inget kunde förberedda oss på vad ett liv innebär
För vi skulle få klara oss själva och lära sig vad kärlek är
Minns hur min första kyss smaka för första gången
Det klädde oss i vingar med fötterna gjutna i betongen

Kom ihåg när hela världen var vår
Kom ihåg alla våra sömnlösa år
För vi ägde allt som vi kunde röra vid
Även om det regnar spikar här inuti

Kommer en storm av kråkor som ska sluka allt inatt
Kära systrar och bröder var grävde ni ner vårt skratt
För den magin slutade slå i mig för hundra år sen
Ville bara känna hur det är att vara en människa igen

Skuggorna sträcker sig snart över gator och torg
Tänker på alla er som lever med gruset i sin bröstkorg
Är du född precis som oss och har svårt att stå still
Som ett psykiskt missfall som inte längre kan passa in

Om du älskar mig kom då tillbaka
Som finaste vinet vi fick smaka
känn ruset efter några djupa bloss
En resonans från lusten inom oss

Kom ihåg när hela världen var vår
Kom ihåg alla våra sömnlösa år
För vi ägde allt som vi kunde röra vid
Även om det regnar spikar här inuti




Bunden vers (Rim) av Luna Di Corvo
Läst 322 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2020-07-27 18:15



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Luna Di Corvo
Luna Di Corvo